Hejsan! Nu har jag nyss läst ut Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, så bra och sicket spännande slut! Jag tuppar av :O Här har ni i alla fall del 13 i Två tårar!

                                                  Tidigare: 

"Nu ska du allt få en sovplats, du verkar vara helt slut”, säger Troja och knäpper med handen, och en vakt stiger raskt fram till henne. ”Visa honom till ett rum”, beordrar hon. Vakten nickar mot mig och svänger av åt höger, och jag följer efter. Vi går genom stora salar, fyllda med uppstoppade djur på väggarna och många kristallkronor i taken som kastar ett spöklikt ljus över rummen. Till slut är vi framme vid rummet där jag ska få sova. Rummet har en liten säng i ena hörnet och en stor trasmatta på golvet. Jag vänder mig mot vakten och frågar:
”Var är Troja?” Vakten kollar fundersamt på mig, men svarar till slut:
”Hon sover i den stora Sovsalen, men dit in får nästan ingen gå” Sedan nickar han mot mig, vänder sig om och går bort åt det håll vi kom ifrån.

                                       *~*~*~*~*~*~*~*~~~*~~~*~*~*~*~*~*~*~*

Jag stänger dörren om mig och försöker samla mig. Inatt ska jag alltså försöka döda Troja. De stora bekymmer jag har nu är dels att jag inte vet hur jag ska komma in i hennes sovsal, dels vet jag inte om jag klarar av att döda en människa och dels vet jag inte vad som ska hända när jag dödat Troja. Förhoppningsvis skulle alla vakter och soldater bli väldigt tacksamma för att Troja äntligen var borta, men tänk om de inte skulle bli glada över vad jag gjort? Jag föser bort alla dessa tankar från mitt huvud och bara försöker att vila en stund. Sömnen tar över när jag lägger mig i sängen, och jag somnar äntligen.
Jag vaknar plötsligt av ett ljud utanför mitt rum, och spetsar öronen för att höra mer. Efter en stund hör jag inte mer och andas ut. Jag kommer ihåg mitt ”uppdrag” och reser mig med skakiga ben upp från sängen. Jag försöker vara så tyst som möjligt, men varje steg låter i mina öron som elefantsteg. Jag plockar upp kniven från pallen jag lade den på och öppnar försiktigt dörren. Korridoren är väldigt mörk, förutom ett svagt månsken genom de höga fönstren Jag tassar med mina bara fötter över det kalla golvet och försöker orientera mig i de många korridorer och salar. Efter ett långt trevande är jag äntligen framme vid Trojas sovsal, eller i alla fall vid den jag tror är rätt. Jag känner kylan från knivens blad mot min hand och försöker ta djupa andetag

                                 *~*~*~*~*~*~*~*~~~*~~~*~*~*~*~*~*~*~*

Hoppas att ni gillade det! På tisdag så åker min familj iväg och åker skidor, men jag har lagt tidsinställda inlägg så att ni får läsa det spännande slutet på min novell! Många kramar från er Matilda, ha ett härligt nyårsfirande!