Alla inlägg den 9 december 2012

Av Matilda och Josefin - 9 december 2012 19:08

Hejsvej! Har nyss vart ute och åkt pulka, det är så jättehärligt! Bland det bästa med vintern tycker jag ;D Här har ni del 8 i Två tårar!

                                               Tidigare:

Jag förstod att när en Trinians träd tappar alla dess löv, betyder det att den Trinianen hade dött. Jag såg alla ledsna miner i folkmassan. De var ledsna över Timas bortgång och det hemska faktum att Troja just nu styrde Treenia. Kvinnan berättade vidare att Troja ville samla in alla Trinianers tårar, för när en människa fått i sig många sådana helande tårar blir han eller hon odödlig. Och det var just det Troja höll på med. Hon tog till fånga Trinianer, gjorde så att de började gråta och tog in tårarna. De Trinianer som blivit av med sina tårar har Troja kvar som gisslan, som hon hotar att döda om resten av folket går till attack mot henne. De flesta av hennes soldater är också Trinianer som blivit av med sina tårar. Kvinnan berättade också att det inte finns många Trinianer kvar nu och att Trojas soldater är ute och letar efter fler att ta till fånga.

                             *~~~~~~*~~~~~~~~*~~~~
~~~~~~*~~~~~~*~~~~~~~~*

Stämningen var spänd och jag tog ett skälvande andetag, chockad av vad jag just hört. Vi märkte att det började skymma och började göra i ordning oss för natten. De berättade att de turades om att vakta området och att jag, Thi, Tamo och en annan man skulle börja första passet. Fler och fler klättrade upp i sina träd till sina hyddor och till slut var det bara vi kvar på marken. Tamo och mannen började röra sig bort mot den plats där jag "landade", och Thi och jag rörde oss mot andra hållet. Det blev ännu mörkare och jag började få svårt att se, och snubblade då och då över rötterna på marken. Men Thi såg allting och lyckades alltid fånga upp mig när jag snubblade. Hennes ögon lyste ännu klarare nu i mörkret och jag insåg att jag började gilla henne mer och mer. Även om vi inte pratade så mycket så förstod vi ändå varandra, kändes det som. Ett högt skrik bröt den mysiga stämningen. Skriket kom bakom oss, vi utbytte en skräckslagen blick och sprang sedan fort som sjutton mot ljudet. Det vi såg när vi kom fram var en otäck syn.....

                           *~~~~~~~*~~~~~~~~~~*~~~~~~*~~~~~~~~~~*

Spännande :O Många kramar från er Matilda!   <3

Ovido - Quiz & Flashcards