Hejsan hoppsan! Hoppas att ni har ett soligt sommarlov än så länge! Här kommer kapitel fem i min novell!  

Tidigare:

Återigen gick jag och efter ett tag hittade jag en liten glänta mitt bland skogen. Och till min stora förvåning och lycka stod där en övergiven stuga. Visserligen såg den ut att falla ihop när som helst, men det var i alla fall en stuga. Jag släppte ner allt jag bar på och sprang fram till stugan. Den var av trä och hade spruckna fönster. Ca 100 meter bort fanns det en flod som var av is, och bredvid reste sig ett rätt så högt berg. Dörren var inte låst, så jag gick in. I rummet fanns det en liten, sliten soffa, en ranglig säng och en spis som inte fungerade. Jag bestämde mig för att bo där.

                        --------------------------------------------------------

Tre månader senare var jag kvar, jag hade brutit benet och råkat ut för två snöstormar. Jag hade gjort många expeditioner, men förgäves. Jag hittade inte någon väg tillbaka.
Mitt brutna ben höll fortfarande på att läka, då jag äntligen fick lite hopp. Det var en fjällräv som gav mig hopp. Jag hittade fjällräven med en stukad tass i en skreva i berget, på en av mina expeditioner. Jag bar försiktigt upp den. Först strävade den emot, men sedan släppte den sin instinkt och lät sig bäras. Pälsen var väldigt mjuk men smutsig. Jag bar den till stugan, tvättade den med lite vatten och virade en bit tyg runt den skadade tassen. Jag döpte den till Tuva. Ända sen jag räddat den lille räven har hon varit min trogne vän. Hon har hjälpt mig när jag ska skaffa mat och så har hon hållit mig sällskap. De många gånger jag gråtit över min saknad till mamma och Oliver, har hon slickat försiktigt på min hand, som om hon ville säga att det ordnade sig. Jag undrade vad mamma och Oliver hade det. Var de hemma och levde som vanligt? Trodde de att jag var död? Det är en hemsk tanke, men jag hade faktiskt varit här i tre månader.

Rummet i stugan såg ungefär ut som när jag hittade den, den där soliga dagen i januari. Spisen fungerade fortfarande inte, trots alla mina försök att få liv i den. Den rangliga sängen var nu min sovplats och soffan var dels där Tuva sov, men också där jag åt.

                                    --------------------------------------------------

Hoppas att ni tyckte om det    Många kramar från Matilda!

PS: Jag läser just nu fortsättningen på Kär i kärleken (den finns recenserad där uppe), fortsättningen heter Tro, hopp eller kärlek? Jag har skrivit en lista på alla böcker jag ska läsa i sommar, kanske lägger upp den, så får ni lite lästips! Kram M.